Egon Rommedahl | HANDLEDNING
15598
page-template-default,page,page-id-15598,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-theme-ver-10.0,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive

HANDLEDNING

Jag bedriver handledning utifrån ett psykodynamiskt perspektiv. Jag har ett lösningsfokuserat arbetssätt, där vi pratar mer om vad vi vill uppnå än vad som varit. Målet är att arbeta för gruppens utveckling, ge insikter och kunskapsfördjupning och ge inspiration för att våga möta klienten, patienten på ett nytt sätt. Men också att våga möta sig själv och lära sig att förstå sitt eget.

Handledning har blivit allt viktigare eftersom vi allt mera i vår del av världen är inriktad på prestation och effektivitet vilket kan leda till att vi förlorar vår möjlighet att ta tid att reflektera, och synliggöra våra egna värderingar. Därför har handledning allt mera fått en inriktning där moralen kommer in som viktig del, det är lätt att prata etik men det är svårare att visa den i praktiken. För att bibehålla en god människosyn måste vi samtala om vår ideologi, annars finns risken att vi förlorar den.

ATT ARBETA MED ENSAMKOMMANDE FLYKTINGBARN OCH NYANLÄNDA

Globaliseringen har kommit för att stanna och människor kommer att röra på sig av olika skäl och på olika vägar, men drivkraften att leva och få känna hopp är en kraft som inte går att stoppa.

 

Hur kan vi möta dessa människor som tagit sig långa sträckor på farofyllda vägar, med en hel del minnen av familj, händelser och förluster så att de kan nyorientera i så hög utsträckning som möjligt? Hur ser en försoningsprocess ut för att vi skall försonas med livet vi lever, hur kan vi vara viktiga medskapare så ungdomar/flyktingar både arbetar med sig själv, hittar sin identitet i den nya kulturen, utbildar sig och finner sin plats?

 

Jag tror att vi behöver kombinera ”klassisk” handledning med inslag av utbildning kring en rad ämnen, inte minst eftersom en del av baspersonalen kanske inte arbetat tidigare med människor som varit med om starka förluster.

 

Ämnen jag tror är viktiga är t.ex. förståelse för kulturer som människorna kommer ifrån, vad är mångkultur, hur skapas kulturer? Alla kulturer är normbärare, vilka normer ser vi?

Vi behöver också få kunskaper om sorgeprocessen och hur vi hjälper människor att nyorientera! Vad är PTSD, och hur ser vi tecken på det? Önskas det kan jag använda en del litteratur, såväl skönlitteratur som facklitteratur.

 

Vi behöver också fundera över vilka av våra värderingar som kommer att bli rejält ifrågasatta och vad det betyder, vad behöver vi lära oss för att kunna möta dessa kulturkrockar? Vilken kultur vill vi lära vidare? Hur kommer våra värderingar att synas i vårt sätt att arbeta, och hur blir vi medvetna om vilka värderingar vi har?

 

Jag har mångårig erfarenhet av att handleda personalgrupper inom IFO och psykiatrin och har de senaste 10 åren mött personalgrupper som arbetat med ensamkommande flyktingbarn. Jag är också involverad i en rad inkluderingsprojekt i flera kommuner. Referenser lämnas på begäran.